Regn

Det går omkring ett träd i regnet,
skyndar förbi som en lätt svepning.
Då regnet upphör stannar trädet,
i väntan på tidens axel.

Träden stod vända med ryggen hitåt,
arbetet stannade av, en sekund.
En dag kom det fram till fönstret,
marken tog ett språng mot döden.

Som en koltrast sjunger ut sin sång,
låt det bli en visa i refrängen av Dig.
Färgerna brann av det röda lövet,
sedan gulnade det och vissnade.

I sorg vi väntar på snötid,
för mig en ovänlig tid.
Fotspåren åldras ute på skaren,
under ett täcke vi nalkas varann.

L.I.Längtan, av närhet.

Porträtt

Av en man som jag mycket väl känner.
Han sitter där, vid bordets ände,
ögon slår sig ned på mig,
vad han ser är vad jag inte ser.

Det är ett blekt ansikte.-
halvfärdigt, ty det är morgon.
Om man ser noga på honom,
ser ut som han varit med om en olycka.

Det som jag i honom vilar,
det finns. Han känner inte efter
och därför lever han vidare.

Vad är JAG ibland finns JAG
men ej desto mindre syns JAG,
ett hål öppnade sig, där var JAG.

L.I.Labon