Regn

Det går omkring ett träd i regnet,
skyndar förbi som en lätt svepning.
Då regnet upphör stannar trädet,
i väntan på tidens axel.

Träden stod vända med ryggen hitåt,
arbetet stannade av, en sekund.
En dag kom det fram till fönstret,
marken tog ett språng mot döden.

Som en koltrast sjunger ut sin sång,
låt det bli en visa i refrängen av Dig.
Färgerna brann av det röda lövet,
sedan gulnade det och vissnade.

I sorg vi väntar på snötid,
för mig en ovänlig tid.
Fotspåren åldras ute på skaren,
under ett täcke vi nalkas varann.

L.I.Längtan, av närhet.