Porträtt

Av en man som jag mycket väl känner.
Han sitter där, vid bordets ände,
ögon slår sig ned på mig,
vad han ser är vad jag inte ser.

Det är ett blekt ansikte.-
halvfärdigt, ty det är morgon.
Om man ser noga på honom,
ser ut som han varit med om en olycka.

Det som jag i honom vilar,
det finns. Han känner inte efter
och därför lever han vidare.

Vad är JAG ibland finns JAG
men ej desto mindre syns JAG,
ett hål öppnade sig, där var JAG.

L.I.Labon