Kärlek

Bär mig som ett sigill vid ditt hjärta,
som ett sigill vid din arm.
Stark som döden är kärleken,
lidelsen och obeveklig som graven.
Dess pilar är likt flammande eld,
som om dom voro stuckna i tjära.
En ljungande låga,
en storartad förmåga,
vatten kan ej släcka kärleken,
floden är ock den övermäktig.
Dess svepande styrka ej längre finns,
där är Du mitt älskade kvinns.

Så vem är att ringakta den vise,
ej densamme som strävade så länge.

Jag ty vore av den arten,
men så var jag då karten.

En bringare i världens hörn,
jag såg dej med ett törn.

Fingo dess ryckte ett hopp,
då intill tidens stopp.

L.I.Lewendorf