Afasiljus

Någonting vill bli sagt men orden går inte med på det.

Någonting som inte kan sägas,
afasi,
det finns inga ord men kanske ett stileben.

Någonting som gör att man vaknar om natten,
och kastar ner ett ord på ett papper,
för att sedan när morgonen kommer, borta,
är den tanke som fanns där, minnesförlust,
sådan går omkring i ett andeväsen, släpper,
för aldrig komma på tals igen, närhet.

Någonting rör sig, ett fragment av stilar,
för att röja sig i ögonvrån, felsägningar.

Någonting är ljus i mörkret, vad,
ja vad, frälsning av det annorlundare slaget,
klockans visare drar sig sakta fram,
ännu segare är sekundvisare, trots sin hastighet.

Någonting sker, vet inte vad, ser och hör, vad jag inte ser,
skulle vara nära, men så långt borta i en annans värld.

Någonting är inte sig likt, men ser jag det, nej,
allt fastnar som en dragg i själens innersta rum.

Någonting är inte som förr, jag går sakta in i mig själv,
genom en skärseld av frusteration.

Någonting är inte som det var,
vet inte vad???

L.I.Laughther