En morgon jag förnimmdes att hur denna jord
kom till mig åter, det slog ner som en blixt
från klar himmel, ur det fördolda.
Vad som gör det, jo jag rensa mitt
innersta från tankar i förfluten tid.
Inte så att jag har dolda instrument
fastän så jag behövde det ibland.
Insektens vingar slog sig fri från
dånet av en sordins ljuvliga musik.
Tremulot stiger i fjäran som ett tack
till ensamhetens negativa utslagning.
Ett dån är över, äntligen.
L.I.Lutrad es
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar