Sol

Om att inte tro på solens kraft, är ovillkorlig fråga: varför lyser den som skarpt, ty den arme som i sitt anletes svett försöker att göra det bästa av situationen. Så vad att göra med dessa skinande stålar som mot marken kastar sitt ljus över oss, inte för att förgöra oss, utan att livsbejaka våra själar, till freds för den stund det tar att varda i ett leverne som på mig förefalla som en del föraktar, det vi lägger ner på ett underlag som ej visar sig vara det allra bästa. Dess mörka sida som det framstår, är ej att bry sig om, för den dagen kommer som det rättfärdigas det vi sysselsätta oss med. Nej de underordnade kan inte tala. Vi förstår dem inte. Vi går förbi på den utstakade vägen, skrattandes och allmänt pladdrande. Om vi stannar upp och riktigt anstränger oss kan vi ibland urskilja ett märkligt mummel:nkp-nkp-nkp-nkp. Om att inte tro på det naturliga som det sker, varför prata i termer som dem icke förstå, vi som har arbeta med dessa naturens nycker borde väl ändå se det som en fördel, med andra ord, så man kan inte sätta sig upp mot moder jord krafter, när det så visar sig i detta planiska, vågrätta och väl skötta istäcke. Till sist så vill på ren skär och på tvärn, sätta mej ner och fundera, om jag vore den allsmäktige, jag ej hade honoms krafter, då jag hade rått över det mänskliga planet, men jag gör ju inte det. På tal om andra klot(huvuden) så vart det ingen bowling ikväll. K.o.v....ur(is)makare i tiden tecken