Värld

Sakta från drunknade världar
och djup som ingen kännt av
kommer ett skepp till ytan
i själens innanhav.

Vad är det för skepp? Det tycks som
du skulle ha sett det förut.
Du stirrar så blekt... Nu sjönk det
igen. - mötet är slut.

Då skrattar du - flackt generat,
det var ju en löjlig sak.
Men så går vi och bär i själen
på balsamerade vrak.

Där är ingen som är med,
alla är upptagna med sitt,
tänk hur det har blitt.

Det var annorlunda förr,
kanske någon säger,
jag undrar om det inte
var så, man brydde sig
mer om varandra,
ingen att klandra.

Som nu för tiden
inte ens Kungen
får vara i fred
tiden är ur led.

Inget bliver som det varit
summan är alla tänker på sig.
Inget blir kvar till mig.

L.I.Lyttking(ouija-bräda)