Helios

Solens Gud som körde solvagnen över himlavalvet.
På natten färdades han tillbaka till startpunkten
vid Chares. Kände mig i kväll som en som var
två, i den grekiska mytologin finns en karaktär,
om än kvinnlig dock, inte fy skam de heller.
Så var det att en friare som fick springa ikapp
och den som blevo sedd som förlorare måste
dö. Ibland så finns där en känsla att man är
nära det tillståndet, för att mitt sätt att träna
ligger på topp, finns(känner) ingen gräns.
Det är både en känsla av välbefinnade
samtidigt lite av lustfylld faktiskt.
Men de klart man har ju ingen lust
sluta sitt värv över en spinningcykel.
Apropå den kvinnliga tudelade själen så
hette hon Atalanta, och bara namnet
får en att rysa, jag tycker det.

Rysa av välbehag då, känslan äro
hårfin, kan man tycka.

L.I.Lehte(glömskans flod i Hades.
Alla som drack dess  vatten
glömmer sitt nuvarande
    jordeliv...)