Tänk att Du var en katt, så blir man utlämnad åt sitt öde, vadå öde, det är väl inge märkvärdigt med det. Jo si det är det, för katter är precis som vi, ja nästan i varje fall. Vilken uppskattning att få se och höra ljudet av matte komma i dörren och öppnar då kommer dom(katterna) som raketer farandes som dom aldrig skulle få se matte nå mer, vilken känsla att bli mött på det viset, när blir man bemött på ett sådant storslaget mottagande, jo jag undrar när det var så senast. Skall utan frågor ge svaret med en gång, nästan aldrig. Det tystnar i skogen, man ropar efter ömhet får en svalkande vind till att smeka sitt yttre med, men insidan lämnas i ett slags tomrum som ekar efter förundran, genast så blir den påtaglig den sällsamma känslan som återkommer efter en tur i landet lagom. Tack för att Ni finns Ni rara och goa människor, som förgyller min vardag med Eder närvaro.
Ses på teatern, Augustus
Att bli sedd är nödvändigt, annars finns vi inte! En del ser bara sej själva och det tycker jag är ett dåligt substitut.
SvaraRadera