Io är den femte av planeten Jupiters kända naturliga satelliter och den tredje största. Den är den innersta av de fyra Galileiska satelliterna. Io är något större än månen och upptäcktes av Galileo Galilei och Simon Marius 1610.
Färska data från Galileo tyder på att Io har en kärna av järn (kanske blandat med järnsulfid) med en radie på 900 km. Ios yta är radikalt olik någon annan kropps yta i vårt solsystem. Det kom som en stor överraskning för forskarna vid Voyagers första besök. De hade förväntat sig att se nedslagskratrar och på så sätt räkna antalet kratrar per areaenhet för att uppskatta åldern av Ios yta. Men det finns bara få, om ens några, kratrar på Io. Alltså är ytan väldigt ung. För det var så att, finns liksom inget att skriva om idag, så jag föll för frestelsen att kopiera-klistra in. Oe....månar är inte alltid fulla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar