Du, som i höghet tror sällheten vinnas,
Lyd ej en fåfäng bedrägelig röst!
Lär af en vän, att den säkrast skall finnas
I dina känslor och inom ditt bröst!
Okänd och glömd för de mäktigas skara,
Aldrig jag rönt deras ärelust än.
Men jag är det, som en kung ville vara ...
»Hvad är du då?» Jag är lycklig, min vän!
Vid alla händelser, ödet må skicka,
Utan förfäran med Bacchus jag ler,
Nöjd med mig sjelf, med mitt vin och min flicka.
Hvad kan mitt hjerta väl önska sig mer?
Hämtad från Anna Maria Lenngren
Lånad av L.I.Lönngran
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar