Gläntor

Skogen är tysta övergivna salar så här års.
Bara några få slags ljud: som om någon flyttade kvistar
försiktigt med en korntång
eller ett stångjärn som gnyr svagt inne i en tjock stam.

Eller detta vandrande träd:
Det går ett träd omkring i regnet,
skyndar förbi oss i det skvalande grå.
Det har ett ärende. Det hämtar liv ur regnet
som en koltrast ur en fruktträdgård.

Det finns i skogen en oväntad glänta
som bara kan hittas av den som gått vilse.

Ty när jag hittat det stället
då vet jag att jag kommit hem.

För inget är mig givet
traskar runt planlöst.

Får ingen ro i min själ
måtte detta sluta väl.

Sent om sidor skall mig se en ljusning
då skall jag ropa med förtjusning.

Inte av lättja, nej så är ej mitt sätt
bara att det får mig på rätta.

Låt det va, låt det stå, låt det gå
något är på gång, sjung av hjärtat sjung.

Nu det lider mot ett slut
på dikten alltså, tro inget annat.

L.I.Lyteiesen