Höga visan

Fången rävarna åt oss,
de små rävarna,
vingårdarnas fördärvare,
nu då våra vingårdar stå i blom.

Min vän, min vän är Du min,
jag hoppas att Du ej stå i sin.

Där jag låg på mitt läger om natten,
sökte jag henne som min själ har kär;
jag sökte henne men fann henne icke.

Jag ville stå upp, gå omkring i staden,
på gatorna och på torgen; jag ville söka
hennes själ, såsom min jämnlike.
Men väktarna möte mig med burna svärd,
det var ingen syn som likt flärd
där tycke uppstod, nej så blevo det icke.

till dess morgonvinden blåser och
skuggorna fly, vill jag gå bort till
berget bakom dom dimhöljda bergen,
du är skön alltigenom min älskade,
på dig fanns ingen fläck.

Vem är hon som kommer hitupp
från den angränsande närheten.
Se, det är Salomos bärstol!
Sextio hjältar buro den, fram genom
pallisadernas allér, utvalda bland
heroiska kampsportare.

Du har tagit mitt hjärta, du min
älskade, du tog mitt hjärta med
en endaste blick, med en enda av
den länk du hade kring din hals.

Vem är hon som där blickar fram
lik en morgonrodnad, skön såsom
månen, strålar såsom solen,
överväldigande såsom en härskara?

Jo, hennes namn är Oregni, skön
såsom Tirsa, min älskade hon är.
Ljuvlig såsom en sommaräng i blom.


L.I.Lalomo av Baal-Hamon