7 år

Jag var som så många andra, 7 år
när jag började skolan, första
klass, ja det var ingen höjdare.
Mormor var mitt allt, hon följde
med första dagen till skolan
jag ville inte dit, jag ville
vara hos min underbara mormor
hon hade det som jag kände
som det man i dag letar efter
och skulle vilja att fler barn
har tillgång Tillit till en
person som man kan känna sig
bekväm med. Men som med allt
det andra i livets knackiga gång
så har det ju trots det gått
utomordentligt bra, får man väl
hålla med sig själv om.

Till dagens övningar så är det
spinning som har föranlett mitt
ytterst upptagna liv, nåja kanske
ändå inte så belastat som en del
andra i den digra bekantskapskretsen.

Så morgondagen är fortfarande ett
oskrivet blad i den allt kärvar
höstlika årstid vi nu närmar oss,
jag vet faktiskt inte om jag kan
tillåta mig att se den stundande
tiden framöver så nöjsam, det är
tur att det finns stunder av lyckorus
som våra kära brasträffar, med början
på söndag och därefter fram till
slutet av den bistra november(min
käraste fyller år)=en ljuspunkt i
det så annars trista höst-vinter
lika vardagslivet,
men hav tröst det kommer en ny vår
och sommar igen, nästa år.

För att inte verka för mörk i min
framtoning, så är ju gymmet mitt
andra hem, tur det, där blir man både
glad och dessutom på köpet får
man livsglädje, de Ni, är inte
så dåligt och att man orkar med mer.

L.I.Lewe 1:1