Ett hjärta blott slår i det eviga allt!
En lag blott jag lyder: vad detta befallt!
I tusende skepnader klappar dess blod,
Och alla sig läska ur varandets flod.
Så delar jag med mig, till tidens fördriv,
Den flödande strömmen av tjusande liv;
Vad mer, om där skummar förgängelsens våg,
Blott rytm är i störtande timmarnas tåg?
Ur en drömmares klockfodral,
allt medan visaren går,
ser jag mina kunskaper bestå,
i den eviga tidens rand,
tar livet mig tand för tand,
varpå dess tunga styr,
vart helst jag flyr,
därom ingen kunnat se,
förbi gränden getsemane.
L.I.Lidner(fil.mag.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar