Karlfeldt

Löste du dina tankars vingar,
för att sedan flyga fritt över världens tak.
O nej det blev ej av,
fick annat att begrunda.
Var hälsad du främmande fågel,
ty du är vaken i alla skepnader.
Skall nu åter till det rike,
jag behärskar bäst.
Det voro det singlande lövet,
som föll i höstmörkret, som var tecknet.
Ty det skola framgå i all sin tydlighet,
vad det ville framkalla.
Skön sömn var det som väntade,
inte för omgivningen förstås.
Men väl den som nalkades kanten,
inte att misströsta nu.
Vad vore livet utan DIG, min älskling.

Fritt tolkat från Erik-Axel Karlfeldt
dikter, av undertecknad bloggare.

Vi ses/hörs