Inget är som väntans tider, nu är jag hemma för att sitta och vänta, på nå gott förstås, vi skall ju ner och fika och träffa gänget, som det inte svänger, inte nu i alla fall. Man vet ju aldrig vad framtida möten vill säga. Det är den kära hustrun som agerar bromskloss, men det gör inte så mycket. I väntan på Godot, hur var den nu igen, vad väntade dom på igentligen, ingen(ting).
Persefone för evigt....fyra små ben......ger ett bländande sken......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar