Ljuset

Mycket når mig på den klara strimman av ljus som inte fanns tidigare.Den ringlade sig likt en laserståle, men jag vet att den inte ringlar sig fram, men ur skuggorna sökte sig en av de vise sig fram, och talte om visdom. Hur skall jag komma till insikt om det förakt som drabbat en kollega, som så särdeles utsökt har beskrivit mitt dilemma. Nu kommer det sig att vän av ordning undrar förstås vad i alla sina dar är det som pågår, ja om ni det visste, det vet jag knappt själv, men tiden lunkar väl så småningom fram ett alternativ, som felande länk kan svagaste ring hålla ut, ett par tidevarv till. Min själ väger inte mer än drömmen i en fjäril, men den rymmer så mycket att den vise får ta till sin stora passare, om han vill sluta den. Då flyr änglarna till min boning, skall jag då komma till tals, nej jag får vänta ytterliggare ett andrum. Jag hade tänkt att lägga ut rosenblad på den platsen, som var avsedd för ändamålet. Försynen gav mig visdom att vänta,men ack vad det gjorde smärtan än värre än den tidigare hade gjort, såg med vemod på därtill strax upphöjt väsen som flögo förbi i ett skimmrande töcken, som om det voro meningen att jag skulle ha föjlt därvid lag. Men så kom insikten, det bästa är ändå det man har framför sig, låt det stanna här och nu. Oe....en dag så höres en bedjan.