Privilegierad

Det är våra minnen som konstituerar vårt jag. Utan mina minnen är jag vem som helst, någon annan, en cellanhopning i biosfären. Till våra minnen hör våra värderingar, som utöver sitt innehåll av upplevda upplevelser, så framställs jag/vi i ett ego. Man är inget utan sina minnen verkar vara en riktig uppfattning. Jag gick i skolan då man la stor vikt på det religösa planet, vilket i säg man då tyckte, vad för nytta med detta, så har man nu omvärderat detta i och med ålderns smygande, tilltagande och förnuft kommer med åldern vill man tro, och så är det nog, vill jag påstå. Bilder från det förflutna kommer som signaler i bland som endast blinkningar av en svunnen tid, som fstställs för ett ögonblick. För att sedan omvandlas till en god känsla, som när jag för första gången cyklar -på en för stor cykel- men det var en härlig känsla, och det är sånt som är minnen från förr som blänker till som ljus dåtid. Oe....förr och nu