Tänk om morgondagen aldrig kom, det är inte för inte man tänker så ibland. Varför måla svarta moln över hellesta, det får vara på den här sidan ett tag till. Skall försöka att att inte vara för melankolisk, men imellanåt så går det åt det hållet. Har en bestämd känsla över en sak som jag än så länge behåller för mig själv, så ock tankar om vidare liv i troendets tjänst, vet ej varför det har blivit så. Kanske förklaringen ligger utom räckhåll än så länge, distanserat över tid så får det mogna i all välbehövlig vänskap. Ett under av underbara ting voro av största möjliga art, kan ej bestämma av vilket det månde bliva. Men så ock det förutsätter värderingar av helt uppenbart och skilda slag, skall intala mig i sanning om detta då det infaller.
Kärleken till ödet, Nietzsche Ses på stigen, Hippokrates
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar