Det utlovade ämnet kommer nu att skärskådas in i minsta detalj, om det nu finns nåt att skåda in i, när förförelsearian hade nåt ut mellan kobbarna. Skall det eka mot blommande skyar en märgfull och hednisk musik. För att sedan sänka sig i solens glans, det sägs att dagen åter gryr för att övergå i det allt mer märkbara av medeltida tecken. För att sedan träffa marken och rikoschettera, men åter igen få sin kortsynthet bekräfftad. Det är ibland befriande att skriva om tingens varaktighet och det sällsamma i vikten av det underfundiga som språket ger. Bilden till vänster är på en hund, det ser väl vem som helst, men vadå tänker Ni, vad kommer hunden in i sammanhanget, jo för den sammanför väldigt många ensamma människor till att bliva en del av samhörigheten. Nej nu får det vara nog av flummiga fraser och diktioner, vad man skulle behöva är lite itinerarium.
Ses på esplanaden, Cicero
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar